(Artikeln publicerades hos Gård&Torp)

Snickarglädje blev ett vanligt inslag i svensk arkitektur från 1800-talets mitt. Tack vare den framväxande sågverksindustrin kunde man enkelt och billigt framställa kontursågade detaljer som smyckade allt från torpens farstukvistar till grosshandlarnas pampiga trävillor.
Fantasin visste inga gränser och man experimenterade med otaliga former och färgkombinationer som i dag har blivit själva sinnebilden för den svenska lantidyllen.

Ornamenteringen kunde beställas färdig ur kataloger, hemsnickras, specialritas och allt däremellan – uppfinningsrikedomen var stor och många mönsterblad med förebilder till dekorativa trädetaljer gavs ut. De mest kända är de av lantbruksarkitekten Charles Emil Löfvenskiöld (1810–1888).

Med sin skira skönhet jämförs snickarglädjen ofta med spets eller tårtpapper. Samtidigt är det just det spröda virket som är krusidullernas största utmaning: väder och vind kan gå hårt åt träet, och fukt, smuts och alger stortrivs i de många vinklarna och vrårna. Har utsmyckningen dessutom målats med exempelvis plast- eller akrylatfärg, ökar risken för flagor, sprickbildning och fuktskador.

Krusiduller värda att vårda. Det här huset står på Djurgården i Stockholm.

7 enkla råd! Så håller du snickarglädjen i gott skick:

1. Mången snickarglädje har blivit brasved bara på grund av lite färgflagor eller sprickor. Snickarglädjen behöver inte vara perfekt – låt den åldras och visa historiens gång. Så länge den inte har någon konstruktiv funktion finns det sällan anledning till att byta ut lite väderbiten snickarglädje, som är både charmig och vacker. Med skarvning och komplettering kommer man långt. Spara så mycket som möjligt av originalet!

2. Regelbunden översyn är förstås A och O. Snickarglädje med bra grundskick klarar sig i åratal utan några åtgärder, men ett tips är att varje vår och höst ta sig en ordentlig titt på hur husets fasader mår. Då hinner du i god tid upptäcka eventuella problem och fundera ut bästa lösningen. Med vädrets och årstidernas växlingar kan du också se vilka detaljer som är mer utsatta än
andra.

3. Är snirklarna gamla kan du vara ganska säker på att de har en ordentlig grundning med linoljefärg. Senare färglager av sämre kvalitet kan dock ställa till med bekymmer. Skulle till exempel akrylatfärg ha använts, är det bäst att skrapa bort den och måla om på nytt med linoljefärg. Skört och uttorkat virke mår bra av att behandlas med linolja innan målning. Följ då samma anvisningar och råd som gäller för träfasader i övrigt.

4. Ibland uppstår mörka och prickiga ytbeläggningar, särskilt på snickerier i vita eller ljusa kulörer. Vanligtvis rör det sig om alger, mögel eller ansamlingar av smuts. Det kan enkelt undvikas genom att notera vilka ställen som är känsliga och regelbundet tvätta av ytorna.

5. Förbluffande ofta är snickarglädjen förenklad eller saknar vissa detaljer. Helhetsintrycket på ett trähus vinner mycket på att man återställer försvunna detaljer, även om de är aldrig så små. Glöm inte att se efter på vinden, i uthus och bodar där det ibland sparats delar av snickarglädje som trillat ner eller tagits bort. Gamla fotografier är också en ovärderlig källa till att förstå hur huset ursprungligen sett ut, inte minst för takdekorationer som förr var mycket vanliga men sällan bevarats. Finns inga fotografier av ditt eget hus, kan du med fördel leta efter historiska bilder från bygden som kan ge ledtrådar om lokala byggnadsskick och traditioner. Kontakta närmsta hembygdsgård eller länsmuseum för tips.

6. Laserskuren snickarglädje har blivit populärt på senare år. Tyvärr utförs den ofta i undermåligt trä och det finns även skräckexempel med plywood av tveksam kvalitet. Många laserskärare klarar inte av att såga ut skarpa hörn och tillför konstiga ”rundningar” som är helt otidsenliga och förstör uttrycket. Satsa i stället på utsirning tillverkad med traditionella metoder och ett tätvuxet, kvistfritt furuvirke. Och var noga med formen – en slarvigt avritad förlaga försämrar slutresultatet betydligt.

7. Långt ifrån all snickarglädje har varit vitmålad. Tvärtom var det vanligt att använda kontrasterande kulörer för att framhäva formerna. Skrapa fram några färgtrappor och undersök den ursprungliga färgsättningen som referens för framtida ommålning. Även nytillverkad grannlåt kan få ett mycket personligare utseende med hjälp av lite färg.

Text: Svante Helmbaek Tirén
Foto överst: Per Myrehed
Foto i mitten: Gård&Torp
5 september 2018
Artikeln kommer från Gård&Torp